06

Klockan är 23.23 och jag får önska mig någonting nu. Men det får jag varken skriva eller tala om.

Ligger just nu i min plats i soffan (där jag även sover om nätterna), lyssnar på räven och hans underbara musik, kikar genom bilder och bara tänker så att mitt huvud sprängs när som helst.
Jag har kommit på en sak;
Jag är ensammast i hela världen just nu.

Just nu hade jag bara velat ha någon att gå till, någon som vet hur det är - Så som det var förr.
Förr var bra, men ändå inte. Men jag trivdes fastän jag var instängd. Det kallas vantrivs har jag hört? Fast kanske inte vantrivs, men bra och dåligt på samma gång.
Men då tänkte jag inte, inte som nu.

Kom tätt intill, det är okej.

Ehh måndag vecka 12.

ja, det var så du sa. Fast inte till mig, och detta handlar inte om dig heller.