06

Jag blir så sur på mig själv - Att jag inte fattar, ÄN, efter så många gånger.
Grejen är denna; ALLTID (LÄS alltid) när någonting bra börjar hända, så känns det som om det fortfarande kommer vara bra efter några dagar, veckor och så vidare. Men i mitt fall är det aldrig det. Nu har det gått fyra dagar och det är redan över. Jag förväntar mig så mycket, men det blir aldrig bra. Bortsätt från en gång när det verkligen blev bra och var bra i elva månader. Och en gång nu i sommras det blev bra, var bra och fortsatte vara bra men sen så klantade ju jag till dig upp i höjden och då rök allting. Men nu och alla andra gånger, faan vad jag blir sur på mig själv. Det var som F skrev när vi smsade lite grann i måndags natt, och som hon sa: jag är värd det och hoppas det håller i sig för en gångs skull. Då sa jag; jo, det hoppas jag med. Och jag trodde det. Men icke. Usch, jag vill här ifrån.

Dessutom så hände det något så sjukt idag, min lillasyster kom hem och sa att de ska skära i en gris på NOn i skolan. Liksom, vad är dealen? Den är slaktad, nedfryst, upptinad och nu ska barn som går i åttonde klass skära i den och kolla på den lilles hjärna. Samhället blir bara sjukare och sjukare. Och om man skulle nämna att det är djurplågeri, vilket det var när de slaktade den stackaren så skulle de bara säga "den var faktiskt slaktad, den kände ingenting". HALLÅ? VAKNA? Tänk om man skulle gjort så med en människa på en No lektion - Först skjutit den mitt i huvudet, sen frysit ner den, sen tina upp den och sen börja utforska ens hjärna, då skulle det vart mord. Men grisar kan vi använda som ett undervisningsmaterial! USCH!!!!

jag pallar seriöst inte.