den kryper fram, sakta men inte säkert.

Sitter just nu i ett lite små (!?) guppigt och vinglande tåg som närsomhelst säkert åker av räslet mellan Halmstad och Smålandsstenar - På väg hem. Söndagsångesten kryper sakta och inte säkert fram över allt bra jag lämnar nere i Helsingborg. Hem.. Hem.. Igen. Alla vägar leder hem. Men om jag skulle fått bestämma så skulle jag göra så att klockan skulle gå ett halvår framåt. Bort från Gislaved, bort från all skit, bort från allt falskt. Självklart finns det positiva grejer med Gislaved också, men inte så att det räcker till. Jag vill ha student och sen pys bort från allt.

Kom på en grej idag när jag försökte vakna efter 4 timmars sömn efter att ha spelat Chicago tillsammans med Tim, Fredric, Jimmy och Jonas. Jag äter inte någon som helst julmat = jag går inte upp i vikt av det. Men jag har nog gått upp mer i vikt än vissa andra nu när jag har haft semester i en och en halv vecka. Chips, dip, öl, capatin morgan, grogg hit och godis dit. Ja, vad säger man, jag kontrar med en annan väg.

17 minuter kvar, sen träffar jag min mamma.
hej!