Ojsan (hoppsan?)

Idag klockan 11:40 satt jag på en grön stol inne på Värnamo sjukhus och väntade på att jag skulle bli inropad. Inte nog med att jag var 10 minuter försenad (mamma kom hit och väckte mig klockan kvart över nio, när kaffet i sin vanliga ordning skulle vara klart) och att jag träffade Minna av alla människor där så fick jag reda på att jag inte behöver operera mig så att jag får ett ärr på kroppen. Utan de ska sto... Nej.. jag säger ingenting. Haha! Men det är härligt att höra.

När jag sen kom hem från Värnamo (jag körde hela vägen hem!!), så skulle mamma egentligen bara stanna och hjälpa mig att sätta på benen på min säng. Men mina tankar får min mor att stanna, ibland längre än vad som är planerat. Allt började med meningen: "Skulle det inte vara snyggare om bordet stod vid fönstret?" Jag tittade på mamma - Mamma suckade och sen var vi igång. Bordet blev ställt vi fönstret - sängen står som den stod - Tvn står lite vinklat mot sängen - Tältsängen under min säng. Oj vad stort det blev!