Ge mig luft.

Jag kvävs långsamt. Jag kan inte tänka på något annat. Jag kommer kvävas långsamt tills på måndag. Mitt hjärta är nere på Roskilde. Och jag vet egentligen inte varför jag är så nojig. Kanske för att jag tycker om honom så och för att han är så långt bort där jag inte ser vad som händer. Men jag litar på honom, på mitt hjärta. Men varför säger min hjärna något annorlunda då för? Kanske för att jag inte är van att vara kär och ha min kärlek nere på roskilde där bland 02389839089038 människor och 30% attraktiva tjejer? Usch, jag kvävs långsamt..